Jag borde vara tacksam.

Ja, jag borde vara tacksam för att jag lever, att jag överlevde intoxen. Men det är jag inte... Jag är verkligen ledsen, men jag är så jävla besviken på att jag lever fortfarande. Jag är helt slut. Det finns inget hopp i mig kvar... Jag vill ju leva egentligen, men jag orkar inte när allt är såhär.. Jag har gett upp.. Jag är trött på känslan att inte duga. Jag känner mig som jordens största misstag. Att det är meningen att jag ska försvinna, så jorden kan bli en bättre plats.. så dom omkring mig slipper mitt skit. Så jag aldrig kan dra ner någon igen...
Jag undrar hur många jag har kvar som bryr sig om mig nu. Jag har säkert förlorat hälften av alla som jag älskar...
Jag dömer dom inte för det. Jag förtjänar antagligen det.

Förlåt pappa... Jag älskar dig...

Kommentarer
Postat av: Åsa Björkén

Söta, kära, älskade extra-dotra mi!

Jag kanske inte alltid gillar det gör, men....
jag kommer alltid att älska dig, hjärtat...
Mig som vän o extra-mamma, det kommer du aldrig
att förlora...
Kramizextra-mammiz Åsa

2014-11-01 @ 21:27:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0