Hunger gör en dum i huvudet

OBS! Trigger warning!!!






Från igår så hade jag inte ätit på 4 dagar.. Men mormor kom med lussebullar och jag kunde inte säga nej.. Vill ju inte att hon ska se att jag dagligen svälter mig själv... Så, jag åt den där jävla lussebullen och mådde så in i helvete jävla dåligt efteråt. Mådde illa, ville kräkas... Men jag höll mig från att inte springa på toaletten och köra fingrarna i halsen... Så gissa vem som fick diarré senare? Jo, för en lussebulle och två mandariner kan göra jävligt stor skillnad för magen efter 4 dagar som tom... Så idag tänker jag inte äta överhuvudtaget.

Jag har gått ner 3,6kg sedan jag vägde mig sist för några dagar sedan.. Detta gick jag ner på en vecka. Visst är man så in i helvete stolt, men man är också rädd när det går sådär fort.
Dom har ställt bort vågen för mig nu, för att det tydligen inte anses vara hälsosamt att väga sig så ofta som jag gör...

Varför gör jag då det här? Jo.... Låter jävligt dumt, men jag försöker att svälta ihjäl här inne. Jag finner inget annat rimligare sätt att försöka ta livet av sig. Förmodligen kommer jag att sluta upp med sondmatning och dropp, men i slutändan är det värt försöket.
Dom säger att det kommer ta 3 månader innan det sker. Men jag tror att det kommer gå fortare än så.
Jag gör det också för att jag förväntar mig att bli smal. Det är också ett form av skadebeteende, för att det inte finns något annat att skada sig med.

Jag blev dessutom nekad utgång idag med en kompis... Det gör mig så jävla ledsen. Jag kan ju förfan inte komma ut härifrån hur jag än försöker! Jag har nog aldrig varit så arg på min läkare, som idag... Jag har verkligen fått hålla mig i skinnet för att inte vandalisera hela avdelningen. För det skulle inte lösa någonting... Hade nog inte heller haft orken att slänga omkring möbler när jag inte äter. Hade nog slutat upp liggandes på golvet...

Jag undrar hur många dagar det kommer ta innan min kropp lägger av.. Det återstår att se...
Man blir helt dum i huvudet av att vara hungrig... Tänker på mat exakt hela tiden och skulle kunna äta upp en hel pizzeria, men så fort jag ser mat så vill jag bara kräkas. Aptiten är helt borta. Vilket är skönt, för mig iallafall.
Men dessvärre fungerar inte hjärnan riktigt som den ska... Men det är ju inte så konstigt...

Nu ska jag återgå till att ligga i sängen för att återfå lite energi...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0