Så vad är genderfluid?

Det är när man inte kan definiera sig som varken en man eller en kvinna och man är ofta ombytlig. Det är alltså jag, om jag nu måste definiera mig.

Men om jag nu måste definiera mig som antingen eller? Vad är jag då?

Ja... Då är jag en kvinna. En väldigt grabbig sådan, isåfall. Men helst vill jag inte definiera mig alls.

Jag kan leva med mitt kön, men jag kan inte leva med hur min kropp ser ut. Jag kan inte leva med mina bröst, iallafall inte storleken på dem. Jag har mycket funderat på att göra en bröstförminskning, men har istället beslutat mig för att använda en chest binder.

En chest binder är som en korsett. Den är gjord av ett material som andas och stretchar. Det gör att du inte skadas när du använder den, som t.ex. bandage kan göra. Använd aldrig bandage!!! Det är livsfarligt.

När upptäckte jag då detta? Jag var väldigt ung. Omkring 9-10 års åldern och hade många funderingar på att bli kille. Men som då, hade jag aldrig funderingar på att skaffa penis. För det vill jag inte ha. Jag var fast någonstans mitt emellan och kunde verkligen inte bestämma mig. Jag levde istället i konstant förnekelse och tänkte; att jag kände såhär, för att jag är gay. Men hur förklarar det då alla gånger som jag gråtit som barn, för att mina föräldrar ville sätta på mig en klänning?

Hur förklarar det att jag i simhallen vägrade ha en bikini överdel tills jag började få bröst?

Precis. Min sexuella läggning förklarar inte den delen. Men jag fortsatte att leva i förnekelse.

När jag var 13-15år så började puberteten slå till ordentligt. Jag fick min mens redan vid 10års ålder och brösten började växa när jag var 8. Det kändes så onaturligt att jag knappt klarade av att leva med mig själv.

Men när jag var mellan 13-15 så slutade jag helt att äta. Jag fick anorexia och var nöjd med min kropp som pinnsmal och små bröst. Jag hade då väldigt sällan mens, vilket gjorde mig ännu lyckligare. I mitt huvud mådde jag på topp, men fysiskt mådde jag skit. Men även om jag var väldigt nöjd, så levde jag fortfarande i konstant förnekelse till mina tankar. Detta ledde till en extrem identitetskris då jag istället valde att göra mig så feminin jag bara kunde. Mitt psyke mådde skit av det, men jag tänkte: det är såhär det är meningen att jag ska vara. En kvinna. Inget annat.

Runt 17-18års åldern började jag att klä mig grabbigt igen, vilket jag gör än idag.

Jag trivs i det och tänker inte vara feminin bara för att världen säger åt mig att jag borde vara det. Jag tänker fortsätta definiera mig som genderfluid, jag är bara jag. Elsa! Ingen annan.

Så... Har jag lärt mig att leva med mig själv? Svaret är nej. Jag har accepterat vem jag är, men inte hur jag ser ut. Jag är inte nöjd. Jag tänker göra det jag kan för att förändra min kropp, för att jag själv ska må bra. Sen tänker jag köpa den där chest bindern. Tack vare den så behöver jag inte operera mina bröst!

Frågor? Tveka inte att ställa dem.

Tack och hej, leverpastej.