Tillbaka på ruta 1...

Ännu en gång är man inne på psyk för att man tagit en överdos av tabletter igen... Denna gången var det riktigt illa, denna gången hade jag verkligen bestämt mig för att inte leva mer.

Jag orkar seriöst inte mer. Varför kan jag inte få må bra? Varför kan det inte bara bli bättre? Den enda som kan hjälpa mig, är jag själv. Men jag vill inte hjälpa mig själv. Jag har gett upp. Jag är leds, jag är trött och orkar inte resa mig upp.
Ni får döma mig bäst ni vill, bli hur arga ni vill. Men jag har gjort mitt val och jag står för det. Ja, jag skäms. Men samtidigt inte. Jag tänker inte be om ursäkt för mitt beteende för det finns inget att be om ursäkt för.

Jag vet att det jag gör, går ut över dem som står mig som närmast. Det är inte meningen att det ska vara så, förlåt. Det kan jag faktiskt be om ursäkt för.
Jag vet inte mer vad jag ska säga. Mina ord är slut. Jag är slut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0