Jag mår så jävla dåligt och är trött på att konstant behöva gråta som ett litet barn. Jag är leds på tankarna som snurrar i mitt huvud, det står aldrig still.

Det är som en flock skrämda fåglar som bara svärmar... Allt känns som en stor jävla utmaning som är omöjlig att klara av. Jag vet inte riktigt vad jag känner angående DBTn. Det är så svårt att försöka lära sig något som inte intresserar en. Jag är inte ens villig att ge det en ärlig chans för jag har redan bestämt mig för vad jag vill. Jag har försökt så himla mycket, men det räcker inte till. Jag har ingen ork kvar. Jag bryr mig inte om någonting. Det enda jag bryr mig om är att jag inte bryr mig. Det gör mig så fruktansvärt arg. För någonstans så vill jag ju faktiskt leva, men jag vill inte leva när allting hela tiden är skit...