Jag trodde att folk skulle vända mig ryggen direkt. Att jag skulle bli kallad för saker eller att folk helt skulle tappa hoppet om mig. Men nu inser jag hur underbara människor som finns i min närhet! Tack till er, ni betyder mycket! <3

Jag har haft en ganska jobbig morgon nu. Jag sitter just nu på bussen till jobbet och känner mig riktigt trött efter igår, nästan yr. Det värsta är; att efter jag gjorde mitt erkännande igår om att jag ska bli nykter, så har jag fått den värsta abstinensen någonsin! Jag är rädd för att sluta... Jag vill ju sluta, men innerst inne vill jag inte det! Men detta är bara ännu ett stort test för mig som jag måste klara mig igenom! And i will!

Detta är ett bevis på att jag kanske inte alls kommer klara mig igenom detta själv. Jag kommer behöva hjälp och jag har faktiskt funderat på att gå på AA-möten. Knäppt va? Kanske inte. Men det känns knäppt att jag, den förut oskuldsfulla, duktiga, oskyldiga Alexandra alla såg, ska nu gå på AA-möten! Ja, folk är ju inte riktigt vilka man tror att de är. Skenet kan bedra.

Tror jag antagligen bara ville säga tack eller något.. För ert stöd alltså! Om ni så önskar; så kommer jag hålla er uppdaterade om hur min resa till att bli nykter går. Om ni inte är intresserade, then I wont! Lämna gärna era åsikter i kommentarsfältet!